Soligt i Gamla Stan...

Jag har bott i en närförort till Stockholm i hela mitt liv. Kanske är det för att man blir bortskämd över att ha det så nära (20 min med t-bana) men det har slagit mig många gånger att jag kan väldigt lite om staden. De senaste åren är det är egentligen bara när svärföräldrarna från Lund varit på besök som vi sett staden från ett annat perspektiv än det rent shoppingmässiga... (och inte ens det blir speciellt ofta, trott eller ej...:-)
Men idag var det dags för ett besök. Sambon ville helst åka till stranden eftersom det var en sällsynt dag på så sätt att solen faktiskt visade sig, men jag var benhård (;-)) och sa; idag familjen ska vi se Gamla stan.
Som av en slump (?!) hamnade vi på Designtorget. En alldeles underbar affär med många dyra, roliga och ofta ganska onödiga prylar. Höll hårt i plånboken, "ska inte handla idag, vi ska stadsvandra"... (Tur att jag inte har en bäbis längre, för då hade det nog blivit svårt, finns så fina saker från Kalikå till de små... )
Efter besök i några affärer promenerade vi neråt Kungsan mot slottet. Jippi, där stod en sån där underbar studsmatta där man blir fastspänd i stora gummisnoddar när man hoppar så man kommer jättehögt. .. Ok, vi ska promenera, kanske inte det roligaste barnen vet, så de får hoppa lite nu så kanske de håller sig lugna sen.. Jörn prutade lite med killen och sen var det hoppdags.. Emil var halv skräckslagen 95% av tiden och vägrade skjuta ifrån med fötterna trots upprepade instruktioner, men han hade nog kul.. 5% i allafall... Emma däremot sköt ifrån duktigt med fötterna, men rörde inte en min. "Åh så duktig du var" säger jag efteråt, "var det kul?". -"Ja", svarar hon, "jag vill hoppa igen"... Nej tänker jag, här har vi betalt tillräckligt och svarar "Nej, man får bara hoppa en gång, det säger han som jobbar här..." Tänkte försöka styra av ett utbrott lite smidigt genom att skylla på någon annan, men icke... Emma blir arg och vägrar ta på skorna, vägrar gå, vägrar allt! Jippi, man vill vara lite snäll mot sina underbara barn, och det resulterar i skrik och gråt för "det var ju så kul och jag vill igen"... Jag sväljer hårt två gånger, tvingar på de svettiga, rosaglittriga gympaskorna (som absolut skulle på i morse fast jag sa att de var för varma) och sätter vänligt men bestämt en halvt hysterisk unge i vagnen..
Vid slottet var det någon från ovan som gav en hjälpande hand, för vi kom lagom till vaktavlösningen, och Emma slutade skrika tvärt... Alla barnen följde med stor spänning de fyra vakterna och deras handhavanden.. När de passerat kom 414 frågor om allt... "Varför får de inte prata, dödar dem mig om jag säger något "(Emil citat..)," varför vaktar de slottet, vad gör en kung..." Emmas dåliga humör var som bortblåst, och jag lovade att hon och jag själva ska åka in och titta på "prinsess-saker" i livrustkammaren en dag. Sen promenerade (?) vi bland souvenirer och svenska flaggor på turisternas egen Västerlånggata... Kändes nästan som souveniraffärerna på Mallis, alla med samma sortiment...
Ett litet inköp blev det trots att jag inte skulle... Hittade en affär med de underbara nallarna från Bukowski, Emma förälskade sig i en vit säl, och Linnéa i en vit/brun hund som snabbt fick namnen Moses och Båtsman.. Men det var det hele...

Såg kanske inte så jättemycket av staden, men det var iallafall en början. Och som Jörn sa; "Det gick ju ganska bra att gå med fyra barn i stan". En ovan skulle nog anse att dagen till och från varit kaotisk, men jag håller nog med Jörn: En mysig dag och en början på vårt utforskande av staden "Stockholm i mitt hjärta..." ;-)